Nyheter
Jon Karlung: De flesta förstår inte riskerna
Publicerad 2015-09-11 16:13
Jon Karlung: De flesta förstår inte riskerna

 – Usch, säger Jon Karlung när han ser sig omkring. Det blir väldigt, väldigt tydligt här.

Området är nästan som en liten stad. Tjugotvå hektar. Här fanns frisörer och restauranger som bara hade en enda sorts besökare: anställda på Stasi. I dessa kontor låg Ministeriet för statens säkerhet.

Vid murens fall hade säkerhetstjänsten i Östtyskland 91 000 anställda. Utöver det hade Stasi 180 000 så kallade informella medarbetare – människor som lämnade rapporter om sina vänner och bekanta. I arkivet finns nu cirka 111 hyllkilometer dokument, 2 800 filmer, 1,7 miljoner foton och 28 000 avlyssnade samtal.

Vetskapen om massövervakningen gjorde invånarna i Östtyskland extremt försiktiga.

– Många i Sverige verkar tycka att övervakning är något som var och en kan ta ställning till: "Jag har rent mjöl i påsen, så jag har inget emot att någon kollar min datatrafik." Men problemet är ju att ängsligheten och försiktigheten som uppstår långsamt kan kväva hela samhällen, säger Jon Karlung.

Är det Google maps? Nej, det är Stasis karta över misstänkta medborgare – sådana som skulle hållas under särskild uppsikt.

– Sedan får man ju komma ihåg att allt här sköttes analogt, säger Jon Karlung. Enorma mängder papper. Tänk vad de hade kunnat göra med digital teknik!
 
 Jon Karlung vid skrivbordet som tillhörde högste chefen Erich Mielke. I bakgrunden syns ett kassaskåp för särskilt hemliga dokument, bland annat gällande höga tjänstemän i partiet. Stasi kände till detaljer i deras liv som kunde användas emot dem, om det behövdes.
 
– De flesta förstår inte den verkliga faran med massövervakning, säger Jon Karlung. Den största risken är ängsligheten. Att vi slutar vara kritiska. Slutar använda vår fantasi. Det kanske inte märks så mycket på varje individ som på hela samhället. Det slutar blomstra.
 
Ett punkband i Östtyskland på 80-talet. Men en av medlemmarna var "informell medarbetare" åt Stasi, och lämnade regelbundet rapporter om de andra bandmedlemmarnas politiska åsikter. Hon i mitten; hennes agentnamn var "Kim".
 
Stasi fruktade att även "oskyldiga" tonårsrevolter kunde sprida sig till något större. Därför kontrollerades exempelvis punkare. I många punkband rekryterades minst en IM (informell medarbetare) som i hemlighet skvallrade om de andra bandmedlemmarna och deras åsikter.
 
Stasi samlade även in doftprover från misstänkta medborgare, som kunde användas vid exempelvis sök med polishundar.
 
 Brev öppnades och kontrollerades med hjälp av ånga, som alstrades av en speciell kuvertöppnare (till höger i bild).
 
 Eluttag var ett bra ställe för mikrofoner, tyckte Stasi. Då behövdes inte heller batterier, utan utrustningen kunde snylta på hushållselen.
 
 Fågelholk med kamera. Ibland ville Stasi att personen som blev övervakad faktiskt skulle se kameralinsen, och veta att den hade ögonen på sig.
 
Men trots den omfattande övervakningen gick det till slut inte längre att hålla tillbaka medborgarnas ilska mot Stasi. Det stora högkvarteret stormades av demonstranter i samband med Berlinmurens fall 1989.
 
– Om Stasi hade haft tillgång till den digitala teknik som finns idag är det mycket möjligt att man lyckats kväsa det folkliga upproret, säger Jon Karlung.
 
Text: Jon Jordås
Alla bilder är tagna med tillstånd av Stasi Museum, Ruschestraße 103, 10365 Berlin, Tyskland
 

 

Fler nyheter från 2021