I Sverige frodas maffialiknande verksamheter som anklagar människor för fildelning och utpressar dem på pengar. De utnyttjar och samverkar med myndigheter och rättsväsendet, och i särskilt nära symbios med Patent- och marknadsdomstolen. Tiotusentals svenskar har fått kravfakturor på enorma belopp, och många hävdar att de är helt oskyldiga. Patent- och registreringsverket har engagerat sig i frågan och satsat enorma resurser på att driva en agenda som inte handlar om att skydda medborgarna eller deras rättssäkerhet, utan främst verkar ta hänsyn till filmbolagens intressen. Det har bland annat lett till kampanjen ”Streama Lagligt”, som ska stimulera laglig streaming med hjälp av artiklar, FAQer och film.
Påkostad skrämselpropaganda till ungdomar
Huvudfilmen inleds med ett laddat påstående: Varje år tjänar kriminella nätverk miljontals kronor på illegal streaming. Den är uppenbart påkostad, med många skådespelare, exklusiva miljöer och detaljerade scener som nog i första hand ska tilltala ungdomar. Huvudrollsinnehavaren bär en hyenamask och guidar tittaren genom sitt lyxboende med en raspigt grov engelska. Han visar en miljö av överdåd och excess som han har köpt med pengar han tjänat via en illegal streamingsajt. Framgångarna med sajten har enligt hyenamannen kunnat finansiera ytterligare verksamheter, som droghandel. Han visar ett smutsigt rum med röd belysning där någon sorterar piller, någon annan bläddrar i sedelbuntar och medicinkartonger med läkemedlet Zepophan ligger i drösar (ett putslustigt namnpåhitt som anknyter till psykofarmakans namntradition, och vid uttal blir ”se på fan”). Filmen slutar med att hyenamannen sitter vid ett bord, helt omgiven av sedelbuntar, och texten: Även det som är gratis har ett pris. Varje år tjänar kriminella nätverk miljontals kronor på illegal streaming.
Syftet är att varna för illegal streaming och de allvarliga konsekvenser som streamingen kan leda till, och därigenom avskräcka ungdomar från att streama illegalt. Filmen tydliggör sambandet mellan filmstreaming och kriminellas lyxliv, och visar hur en till synes obetydlig streamad film i slutändan leder till storskalig knarkhandel. Frågan är hur väl filmen når fram till sin tilltänkta publik. Hur många ungdomar frekventerar egentligen Patent- och registreringsverkets hemsida för att konsumera spännande men samtidigt sedelärande content? Gissningsvis försvinnande få. Dessutom har filmens ”skurk” massor av pengar, ett vackert hus, mycket vänner, och en livlig fest hemma hos sig – en livsstil som många nog gärna skulle dela lite filmer på nätet för att få.
Patentverksamheterna hycklar om pengar till kriminella
Regeringen har gett Patent- och registreringsverket ett stöd på 80 miljoner kronor för att genomföra den här kampanjen. En summa lika absurd som kampanjfilmens knarkdystopi, som PRV skamlöst bränner på något som liknar en lobbyverksamhet för filmindustrin – med en uppmaning om att betala för mediekonsumtion. Deras ställning är påtagligt oneutral, och går även att återfinna i myndighetens motsvarande domstol – Patent- och marknadsdomstolen, som i över två år har hjälpt filmbolag att mjölka tusenlappar ur vanliga internetanvändare och därmed aktivt sett till så kriminella nätverk tjänar miljontals kronor. Kampanjfilmen är uppenbart avsedd att beskylla och skuldbelägga streamande ungdomar, vilket är helt felvänt. Ifrågasätt istället filmbolagen, kritisera deras advokatfirmor, granska deras bevismaterial, förbjud deras hemsnickrade böter, sätt press på beslutsfattare. Patentinstitutionerna har en skyldighet att agera rättvist och opartiskt, och det är dags att sluta tycka synd om filmbolagen och börja erbjuda den demokrati och rättssäkerhet som folket förtjänar.
Bahnhof föreslår att nästa 80 miljoner kronor investeras i tekniska innovationer som gynnar alla. Till exempel skulle de kunna bidra till utvecklingen av nya bra streamingtjänster som både skulle hjälpa ungdomarna att streama lagligt och hjälpa utpressarna att få betalt för sina filmer.
