De flesta har hört talas om filmbolagen som skickar hotfulla fildelningsfakturor till svenska hushåll – nu blottlägger Bahnhof regeringens inblandning och den ekonomiska sanningen om utpressarbolagen i siffror. Med all fakta på bordet börjar seglivade myter smulas sönder.
Regeringens föreställning om upphovsmän
I kommittédirektivet Straffskalorna för vissa allvarliga immaterialrättsintrång (19/1-17) uttrycker regeringen en önskan att skärpa straffskalorna för immaterialrättsintrång (dvs. bland annat fildelning) och introducera nya, mer proportionerliga straff. De diskuterar även dagens åtalsprövningsregler för upphovsrättsintrång (brottet som brukar resultera i utpressningsfakturor), och förklarar att kraven medvetet lågt ställda för att underlätta för upphovsmän som ofta agerar ensamma och har dåligt med pengar:
I upphovsrättsliga tvister […] är det ofta upphovsmannen själv som är part,
och som regel har upphovsmannen begränsade ekonomiska resurser (s. 9. Diar. 2017:4).
Verklighetens upphovsmän
Låt oss pröva regeringens påstående mot verkliga upphovsrättsliga tvister. På Utpressningskollen har Bahnhof samlat dokumenten till de senaste två årens 76 upphovsrättsmål – 56 av dem har legat till grund för de tiotusentals utpressningsbrev som skickats till fildelare. Om regeringens påstående stämmer borde materialet visa flera exempel på fattiga, solitära upphovsmän som ju lagen tagit särskild hänsyn till.
Är det ofta upphovsmannen själv som är part?
I 76 mål finns sammanlagt endast 6 olika parter som är ledande i att beivra intrång i upphovsrätt – 5 filmbolag och 1 programvarubolag. Men i endast 5 av 76 mål är det upphovsmännen själva som beivrar intrånget – mjukvarutillverkaren Dassault Systèmes SE försvarar sin egen mjukvara i 3 mål (1, 2, 3), och filmproduktionsbolaget Video Art Holland driver själva 2 rättsprocesser (1, 2) för sina filmproduktioner. De övriga 71 målen företräds av bolag som tjänar pengar på att försvara andras upphovsrätt och erbjuder identifiering och spårning av fildelning och ombudsmannaskap i upphovsmannens rättsprocesser (som i idealfallet leder till utpressningsfakturor vars intäkter parterna kan dela på). Bolagen Copyright Management Services Ltd och Crystalis Entertainment UG har vunnit mark med den modellen och täcker tillsammans in 64 av 76 mål. Regeringens påstående – att det ofta är upphovsmannen själv som är part – verkar alltså inte alls stämma.
Har upphovsmännen begränsade ekonomiska resurser?
I dokumenten nämns ett antal filmbolag och licenstagarbolag, och om regeringens påstående stämmer ska större delen av dessa ha begränsade ekonomiska resurser. Bahnhof har hittat finansiell information i en eller annan form till merparten av bolagen som redovisas i bokstavsordning.
Criminal Productions Inc: Filmproduktionsbolaget bakom filmen Criminal. Bolagets upphovsrätt försvaras av Copyright Management Services och har en uppskattad intäkt på 4,34 miljoner dollar.
Combat Zone Corp: Ett porrfilmbolag som företräds av M.I.C.M. – Mircom International Copyright Management och uppskattas generera drygt 100 000 dollar i intäkter varje år.
Crystalis Entertainment UG: Filmlicensbolag som förekommer i 7 mål efter licensavtal med upphovsmän. Bolaget företräder bland annat mediajätten Starz Media med en intäkt på 125,6 miljoner dollar och har gjort stora affärer på att skicka utpressningsfakturor till tiotusentals privatpersoner som påstås ha laddat ner bland annat Black Sails och Spartacus.
Dassault Systèmes: Mjukvarubolaget Dassault Systèmes AB förekommer i 3 mål har en bolagsredovisning som visar en omsättning på drygt 556 miljoner kronor under 2016.
Diabolic Video Productions: Ett porrfilmbolag som företräds av M.I.C.M. – Mircom International Copyright Management i tvister om en rad olika porrfilmer och uppges ha intäkter på 2,4 miljoner dollar.
Fridhtjof Film A/S: Ett av filmproduktionsbolagen som företräds av Copyright Management Services och bland annat har producerat filmen Tom of Finland gjorde under 2017 en bruttovinst på 5 714 000 danska kronor.
Giant Media Group inc: Ett ospecificerat media- och kommunikationsbolag som företräds av M.I.C.M. – Mircom International Copyright Management med årliga intäkter som uppskattas till cirka 280 000 dollar.
Me2 productions: Ett av filmproduktionsbolagen som företräds av Copyright Management Services har producerat filmen Mechanic: Resurrection som legat till grund för en stor mängd fildelarfakturor i Sverige och USA och ägs till stor del av producenten Avi Lerner som har ett uppskattat nettovärde på 150 miljoner dollar.
Scanbox Entertainment: Filmdistributören Scanbox Entertainment Distribution Rights APS företräder 3 (1, 2, 3) av våra mål, och deras årsredovisning från 2016 visar en nettoomsättning på cirka 32,5 miljoner kronor.
Starz Media: Ett av filmproduktionsbolagen som företräds av Crystalis Entertainment UG och bland annat har producerat Black Sails och Spartacus uppges ha en intäkt på 125,6 miljoner dollar.
Video Art Holland: Filmproduktionsbolag som förekommer i 2 mål och enligt en sammanställning av filmbolagets företagsinformation har intäkter på mellan 1-3 miljoner euro.
Zentropa: Lars von Triers filmbolag figurerar i flera mål företrädda av Copyright Management Services och har gett upphov till en serie blockbuster-filmer som fått internationell spridning. Zentropas ekonomi är dock svår att kontrollera eftersom de har undanhållit ekonomiska rapporter, och bolaget dessutom är utsplittrat i ett svåröverskådligt antal små företag med snarlika namn. Vi vet dock att de mottagit miljonbelopp i bidrag från åtskilliga filmorganisationer, bland annat Svenska Filminstitutet och Film i Väst som bidragit med över 45 miljoner kronor.
Granskningens ekonomiska siffror bygger på tillgängliga öppna källor som sannolikt kan kompletteras med ytterligare utländskt källmaterial. Bilden är dock entydig – det är mycket starka ekonomiska parter som driver alla utpressningsmål, och inte en enda med vad regeringen beskriver som “begränsade ekonomiska resurser”.
Girighet bakom en fasad av nödtorft
Vår lagstiftning vilar på antaganden som är dåligt förankrade i verkligheten. Resultatet är en utpressningsverksamhet som är lönsam för redan lönsamma mediabolag och kostsam för ungdomar, pensionärer och andra individer på marginalen utan möjlighet att tackla plötsliga kostnader på tusentals kronor. De ensamma och ekonomiskt begränsade upphovsmännen är i själva verket grupper av upphovsmän med stora förmögenheter. Förmodligen är det inte på grund av nödtorft de skickar utpressningsbrev, utan ren girighet. Ändå fortsätter regeringen ge förmåner och rabatter som i slutändan betalas av, just det – enskilda och ekonomiskt begränsade privatpersoner.