Nyheter

Inget riksdagsparti tar integritetsfrågor på allvar

I mitten av augusti skickade vi tre enkätfrågor till Sveriges åtta riksdagspartier. Det var tre frågor om utpressningsbrev till påstådda fildelare, generell datalagring och utlämnande av persondata vars svar vi redovisar längre ner.

Vi bad vår bolagsjurist Wilhelm Dahlborn, som är djupt insatt i internetpolitiska frågor, att analysera partiernas svar. Man kan väl säga att han inte är helt nöjd med varken kunskapsnivån eller förslagen på förbättringar. Här är hans egna ord.

Bahnhofs frågor var kanske inte juridiskt perfekta, men de återspeglar en oro från många av Bahnhofs kunder. Av svaren att döma när det gäller frågan om utpressningsbrev till påstådda fildelare (fråga 1) så har Socialdemokraterna (S), Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD) och Liberalerna (L) ingen förståelse för denna oro utan vill hellre mästra de som inte finner sig i nuvarande regler. Under valrörelsen 2006 bedyrade Göran Person (S) och Fredrik Reinfeldt (M), som då var partiledare, att man inte skulle jaga ungdomar för fildelning. Idag låter det annorlunda.

Centerpartiet (C) och Vänsterpartiet (V) tycks åtminstone ha identifierat att det finns problem med hur reglerna kring upphovsrätten ser ut idag, men de har inte några konkreta förslag på hur man ska komma till rätta med det.

Miljöpartiet (MP) och Sverigedemokraterna (SD) är de partier som går längst när det gäller förslag om att förändra nuvarande regler. MP vill helt och hållet ta bort upphovsrättsindustrins polisiära befogenheter enligt Ipred-reglerna och även SD anser att dessa regler är “problematiska”. Men hur man ska förändra Ipred-reglerna inom ramen för nuvarande EU-direktiv och andra internationella åtaganden är oklart. SD menar att man ska ägna resurser åt att jaga de som ligger bakom de stora streaming- och nedladdningssiterna och inte enskilda fildelare. Det ska ske genom internationella avtal och incitament för lagliga tjänster. Exakt vad SD menar med “internationella avtal” och “incitament för lagliga tjänster” är dock oklart.

Inom C, V, SD och MP gillar man inte utpressningsbreven och inom dessa partier tycks det finnas en vilja att verka för en reformering av om upphovsrättens regler, även om det inte tycks finnas några konkreta förslag. Medan väljare som är kritiska till utpressningsbreven och andra delar av regelverket kring upphovsrätten har inget att hämta hos M, S, KD och L.

Om jag skulle välja parti endast utifrån de svar som partierna har lämnat på den här frågan skulle jag välja något av C, V, SD eller MP utan inbördes rangordning. Jag hade gärna sett att det fanns något parti som haft kritiska synpunkter på upphovsrättens påstådda samhällsnytta, de (enligt min mening) groteska skyddstiderna, och de jämställda villkoren som gäller när en enskild utpekas som klandervärd eller brottslig, men det kanske kommer till nästa val.

Den andra frågan handlar om generell datalagring – övervakning av alla medborgare och är uppenbarligen den besvärligaste frågan att svara på. Det är endast V och SD som klart uttalat att de är emot en generell datalagring. S, M, C, L och KD undviker frågan om generell datalagring genom att endast tala om behovet av datalagring i allmänhet för att bekämpa brottslighet, allt under förutsättning att lagringen sker på ett rättssäkert sätt. KD och särskilt L betonar att de svenska reglerna måste uppfylla EU-rättens krav. MP har inte svarat på frågan om generell datalagring utan hänvisar bara till att de svenska reglerna om datalagring måste följa EU-rätten.

Inom Regeringskansliet förbereds nu ett förslag om förändrade regler kring datalagringen som bygger på utredningen SOU 2017:75. Det hade givetvis varit intressant att veta hur de olika partierna skulle ha ställt sig till en proposition som bygger på utredningens förslag.

Endast V och SD har svarat på ett sådant sätt att man får anta att de skulle ha röstat nej till en sådan proposition. En proposition från regeringen kan inte förhandsprövas av EU-domstolen och de partier – KD, L och MP – som uttalat att de endast kan stödja ett förslag som är förenlig med EU-rätten kan därför inte basera sitt ställningstagande på något nytt avgörande från EU-domstolen som specifikt gäller regeringens nya förslag. Frågan är då vad dessa partier ska basera sitt ställningstagande på då. Det går inte att utläsa av dessa partiers svar.

S, som är det sittande regeringspartiet, och vars utredning lagt förslaget om fortsatt och utökad datalagring kommer givetvis att rösta för ett förslag om fortsatt och utökad datalagring i enlighet med utredningens förslag. Jag tror att M kommer att stödja förslaget. I annat fall borde de som det största oppositionspartiet vid det här laget ha uttalat någon kritik mot utredningens förslag.

Hur C, L. MP och KD skulle rösta är mer osäkert. Inget av de partierna har inte heller uttalat någon officiell kritik mot utredningens förslag.

V och SD är de partier som är uttalat emot generell datalagring. V har dessutom viss trovärdighet i frågan eftersom de ända från början varit emot nuvarande regler om datalagring.

Om jag skulle rösta endast utifrån partiernas svar på den här frågan skulle jag därför välja V. Däremot är jag osäker på Vs förslag om inrättande av en ny myndighet. Enligt min mening finns det för många myndigheter redan nu som alltför ofta hamnar i knät på sittande regering. Jag föredrar självständiga domstolar och integritetsstarka domare.

Foto: Bahnhof

Jag hade gärna sett ett det fanns ett parti som vågade diskutera frågorna om brottsbekämpning och integritet på ett seriöst sätt istället för den ständiga vända-kappan-efter vinden-logiken som tycks råda inom den svenska partipolitiken idag. Mest är jag förvånad över att ingen ställer sig upp och kritiskt ifrågasätter de ständigt ökande kraven på övervakning och kontroll i brottsbekämpningens namn.  De brottsbekämpande myndigheterna kommer alltid att hävda att resurserna inte är tillräckliga och att angriparna som ska bekämpas använder alltmer sofistikerade metoder för att dölja sina lömska avsikter.

Om det nu går att lagra innehåll i meddelanden och övervaka personer med kameraövervakning i hemmet eller inopererade datachips ligger det nära tillhands att kräva lagring även av dessa uppgifter. Dödsstraff, tortyr och koncentrationsläger går också att motivera med hänvisning till brottsbekämpning. Var går gränsen? Vad händer om lagrade uppgifter hamnar i händerna på främmande makt eller kriminella organisationer? Vad har vi för garantier för att de brottsbekämpande myndigheterna alltid är “goda” och inte utnyttjar uppgifterna i eget syfte? Varför skulle vi vara så skyddade i Sverige mot sådant missbruk? Jag ställer mitt hopp till nästa val även här.

Den tredje frågan gäller utlämnande av abonnentuppgifter enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK). Bahnhof driver för närvarande en rättsprocess mot Post- och telestyrelsen (PTS) som handlar om Bahnhof är skyldiga att lämna ut uppgift om vem som haft ett visst IP-nummer vid ett visst tillfälle – utan att utlämnandet prövats av en oberoende utomstående myndighet och utan hänvisning till grovt brott. Bahnhof menar att ett sådant utlämnande skulle strida mot EU-domstolens uttalanden i den så kallade Tele2-domen.

Partiernas svar på den här frågan är minst sagt spretiga och knapphändiga, men det beror till viss del på att frågan är komplicerad. Jag tror också att en del partier är medvetna om Bahnhofs rättsprocess och vill därför vara försiktiga i sina svar.

V och SD har i sina svar hänvisat till bl a dataskyddsdirektivet som nyligen trätt i kraft. Dataskyddsdirektivet är viktigt men är inte direkt tillämpligt i det här sammanhanget.

Bland de övriga partierna har MP svarat att det ska krävas “särskilda skäl” för utlämning av uppgifter och att “tillgången måste prövas”. Jag tolkar det svaret som att MP inte är till freds med den rådande ordningen utan vill ha någon form av kvalificerad prövning innan uppgifter kan lämnas ut, även om det är oklart hur en sådan prövning ska gå till.

Bland de övriga partierna, S, M, C, L och KD verkar ingen ha någon invändning mot de nuvarande reglerna. L nämner i sitt svar att uppgiften om vem som vid ett visst tillfälle haft ett visst IP-nummer inte är lika känslig som trafikdata. Jag frågar mig varför en sådan uppgift inte skulle vara tillräckligt känslig, särskilt som den uppgiften tillsammans med andra liknande uppgifter gör så att man kan kartlägga en persons aktiviteter på nätet.

Jag skulle inte kunna rösta på något parti enbart utifrån de inkomna svaren på den här sista frågan. Möjligen skulle jag kunna utesluta en del partier. Det är glädjande att det tycks finnas ett intresse att prioritera integritetsfrågor i allmänhet hos några av partierna, men jag saknar svar som visade på mer kunskap i dessa frågor. Och jag saknar partier som på riktigt vågar diskutera brottsbekämpning kontra personlig integritet.

Jur kand Wilhelm Dahlborn

Wilhelm Dahlborn Juridisk Byrå

Här nedan redovisas frågor och svar. Frågorna skickades den 22 augusti 2018 till respektive riksdagspartis officiella kontaktadress. Partiernas svar redovisas nedan i neutral bokstavsordning efter partinamn.

1. Utpressningsbrev till påstådda fildelare

Kort bakgrund: svenska domstolar tvingar internetoperatörer att lämna ut uppgifter om tiotusentals abonnenter med stöd av IP-adresser som juristfirmor från både Sverige och utlandet påstår vara kopplade till piratkopiering av film och musik.

Med hjälp av de utlämnade uppgifterna, namn och adress, kan firmorna skicka standardiserade utpressningsbrev till de abonnenter som man fått uppgift om, trots att det inte finns något bevis för att abonnenten faktiskt är skyldig till den påstådda piratkopieringen.

Fråga: Tycker ni att upphovsrättsbrott har rimliga brottspåföljder idag, och hur ser ni på det faktum att svenska och utländska utländska juristfirmor får straffa tiotusentals svenskar för brott de inte nödvändigtvis har begått? 

Svar:

Centerpartiet


Det här skapar mycket upprördhet och de som får breven kan känna sig pressade att betala. Samtidigt som jurister rekommenderar att fakturor inte ska betalas. Just nu tittar Datainspektionen på om detta kan röra sig om otillåten inkassoverksamhet. Vi följer den frågan noga. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är böter det handlar om utan just om ett kravbrev från en part till en annan.

Kristdemokraterna


Upphovsbrott har stora konsekvenser för mångas möjligheter att försörja sig. Kulturskapande sker på många nivåer men alltifrån den aspirerande författaren till det stora filmbolaget har företagskonstruktioner vars affärsmodell kräver att det kan ge avkastning utan att det verk man skapat stjäls. Upphovsbrotten är en brottslighet som sträcker sig över nationsgränserna och arbetar med en betydande kommersiell och industriell piratverksamhet. Här finns också kopplingar till annan grov brottslighet som narkotikabrott och människosmuggling.

De rättsliga processer som innebär att överträdelser lagförs ska vara rättssäkra och proportionella. Kopplingar mellan förövare och brott måste kunna härledas och bedömas av oberoende instanser.

Liberalerna


Vi antar att frågan syftar på den så kallade Ipred-lagen. Allra först ska säga att den inte handlar om böter och inte heller om upphovsrättsbrott eller annan straffrätt. Det finns ingen firma som får ”straffa” någon. (Inom parentes är vi lite frågande till formuleringen om ”utländska” firmor som straffar ”svenskar”. För oss spelar det självklart ingen roll ifall firman har sin bas i Sverige eller något annat EU-land, eller vad det är för nationalitet på personen som får kravbrevet.)

Den så kallade Ipred-lagen innebär att upphovsrättshavare först måste gå till domstol och visa att det finns sannolika skäl att anta att upphovsrättsintrång har begåtts. Då, men bara då, kan domstolen besluta om ett så kallat informationsföreläggande om att t.ex. internetleverantörer ska lämna ut uppgifter om vem som innehar ett visst abonnemang som kan knytas till en viss IP-adress.

En utvärdering av hur Ipred fungerat i Sverige genomfördes år 2012. Då konstaterade utredaren att endast ett fåtal ärenden av detta slag gått till domstol, totalt elva ärenden under en fyraårsperiod. Läget har förändrats i år när tiotusentals brev med begäran om ersättning för upphovsrättsintrång har skickats ut.

Det bör då understrykas att dessa kravbrev inte är juridiskt bindande, utan är att ses som en begäran om förlikning. Man kan likna det vid en situation där någon fått en buckla på sin bil på parkeringen, via fordonsregistret tar reda på ägaren till det misstänkta fordonet och skickar ett kravbrev med begäran om ersättning.

Den som anser sig vara oskyldig till det påstådda intrånget behöver förstås inte betala. Om kravställaren (oavsett om det är bilägaren eller upphovsrättshavaren) så väljer kan hen ta kravet till domstol i en civilrättslig tvist. Det är då i slutänden domstolen som bedömer huruvida personen har en skyldighet att betala och i så fall mycket. Om kravbrevet går till inkasso är det dock viktigt att alltid meddela inkassobolaget att man bestrider kravet.

Liberalerna anser att det är rimligt att det finns möjligheter för upphovsrättshavare att ta tillvara sina rättigheter i både den digitala och den analoga miljön. Det är samtidigt viktigt att detta görs på ett sätt som inte innebär att privatpersoner utsätts för krav helt utan grund. Om det förekommer något som liknar ”legal blackmail”, alltså i detta fall medvetet grundlösa krav på skadestånd för att försöka skrämma personer till att betala, är detta oacceptabelt och måste stävjas. Kravet på domstolsprövning och kravet på att upphovsrättshavaren ska göra sannolikt att upphovsrättsintrång skett syftar till att upprätthålla detta. Om det visar sig att lagen behöver justeras i något avseende är vi öppna för det, under förutsättning att det inte slår undan benen för en fungerande upphovsrätt på nätet. I dagsläget har vi inte förslag om att ändra lagen.

Miljöpartiet


Upphovsrätten behöver vara balanserad och rättssäker samt ta hänsyn till både konsumenternas och producenternas intressen. Miljöpartiet vill göra om fildelningslagen Ipred och ta bort de delar som ger upphovsrättsindustrin polisliknande befogenheter.

Moderaterna


Rättsskipning är en uppgift för rättsväsendet och så ska det vara. Det hindrar naturligtvis inte att aktörer civilrättsligt driver processer mot personer som gör sig skyldiga till upphovsrättsintrång.

Socialdemokraterna


Socialdemokraterna anser att den svenska upphovsrättslagstiftningen bygger på en rimlig intresseavvägning mellan upphovsrätten och den personliga integriteten. Det är däremot viktigt att komma ihåg att man naturligtvis alltid kan bestrida ev. krav på ersättning som man anser är felaktiga. När det gäller straffrättsliga påföljder för upphovsrättsintrång kan det finnas skäl att skärpa straffen för kommersiella och organiserade former av intrång.

Sverigedemokraterna


Sverigedemokraterna ser allvarligt på piratkopiering. Vi anser dock inte att stora resurser ska prioriteras på att jaga enskilda fildelare, vilka oftast är ungdomar, då dessa resurser skulle kunna användas på ett mer effektivt och rationellt sätt. Vi anser att fokus i stället bör ligga på att stänga ner de illegala streaming- och nedladdningssidorna.

Genom internationella avtal kan vi verka för detta men även stoppa annan form av piratkopiering. Men vi tror främst på att skapa incitament till att förbättra de lagliga tjänster som finns för streaming för att på så sätt låta marknaden vara delaktig i att piratkopieringen upphör.

I Sverige har vi en ordning där man polisanmäler när man har blivit utsatt för brott och vi anser därför att det är problematiskt när privata företag tar på sig uppgiften att söka upp och utkräva privatpersoner på pengar för att inte anmäla det brott som eventuellt har begåtts.

Vänsterpartiet


Vänsterpartiet har inte tagit ställning till om påföljderna för upphovsrättsbrott bör ändras. Ett sätt att förhindra sådan brottslighet är att förenkla och skapa fler legala sätt för enskilda att tillgängliggöra sig upphovsrättsskyddats material samtidigt som det måste utarbetas nya ersättningssystem så att upphovsmannen kompenseras och får ersättning.

Bahnhofpartiet

Vi vill modernisera upphovsrätten. Vi kräver ett omedelbart stopp av utpressningsbrev.

Enskilda privatpersoner var aldrig menade att vara huvudmålet när IPRED infördes. Ändå har det blivit så eftersom upphovsrättsindustrin har valt att utnyttja den mot enskilda användare. Uppenbarligen gör man det för att skrämma enskilda användare oavsett om de har gjort sig skyldiga till intrång eller inte. Oerhört fegt tycker vi särskilt som bevismaterialet är väldigt tunt och många oskyldiga har svårt att värja sig mot obehaget som dessa utpressningsbrev innebär.

Därför anser Bahnhofpartiet att nuvarande ordning som gör det möjligt att skicka utpressningsbrev till enskilda privatpersoner baserat på abonnemangsuppgifter är rättsosäkert och måste stoppas.

Skadestånd bör endast vara möjligt att tillämpa när det handlar om intrång i upphovsrätten som gjorts i kommersiellt vinstsyfte. Det är också endast då som upphovsrättshavares ska ha rätt att begära uppgifter från operatörer.

Bahnhofpartiet vill se en reformering av reglerna om skydd för upphovsrätt som syftar till att främja konstnärligt nyskapande istället för att slå vakt om den bestående upphovsrättsindustrins kommersiella intressen. Bahnhof anser till att börja med att skyddstiderna för upphovsrätt och liknande rättigheter bör begränsas kraftigt och att möjligheterna att kräva skadestånd ska trappas ned under skyddstiden.

2. Generell datalagring – övervakning av alla medborgare 

Kort bakgrund: Enligt nuvarande lagstiftning ska alla svenska internet- och teleoperatörer spara uppgifter i 6 månader om t ex vem som skickat och mottagit ett mejl eller ett telefonsamtal, när ett samtal skett, var parterna befunnit sig och hur länge ett samtal pågått, samt uppgift om IP-adress för att kunna spåra vem som besökt en viss hemsida mm.

Lagringsskyldigheten är generell och gäller därmed alla abonnenter – oavsett om det finns någon koppling till något brott eller inte. EU-domstolen har fastställt att de svenska reglerna om generell datalagring strider mot EU:s stadga om mänskliga rättigheter och är oförenliga med ett demokratiskt samhälle.

Men i oktober 2017 publicerades en statlig utredning som gick helt emot EU-domstolens utlåtanden med förslag om att behålla nuvarande lagar och dessutom utöka lagringstiden till 10 månader, förslag som regeringen ska utgå ifrån i kommande lagförslag.

Fråga: Hur ser ni på generell datalagring, är ni för eller emot förslaget om utökade lagringskrav och hur vill ni förebygga missbruk av lagrad data? 

Svar:

Centerpartiet


 För grova brott såsom barnpornografi eller terrorism krävs verktyg som datalagring för att brottslingar som använder internet ska kunna lagföras. Men det krävs varsamhet. Användningen av denna typ av verktyg måste begränsas till allvarliga brott och följas av tydliga och rättssäkra kontrollinstanser. Människors personliga integritet är viktig och måste skyddas. Därför måste lagstiftning som riskerar att påverka integriteten vara transparent med pålitliga instanser för kontroll, tydliga regler för användning och spärrar mot missbruk och ändamålsglidning.

Kristdemokraterna


Motivet för en datalagring ligger för oss i den brottsbekämpning som måste hålla jämna steg med den nätbundna brottsligheten, pedofiler, kränkningar och organiserad brottslighet. Detta ska sedan vägas mot integritetsfrågorna. Regeringens senaste utredning SOU 2017:75 Datalagring – brottsbekämpning och integritet går nu i en remissrunda som kommer ligga till underlag för vårt ställningstagande. Tyvärr kan redan nu konstateras att flera tunga instanser reser invändningar mot förslaget för att det inte klarar en proportionalitetsbedömning huruvida lagringen ligger till nytta för de brottsbekämpande myndigheterna i förhållande till integritetsintrånget. Detta undergräver förslagets genomförbarhet, vilket är beklagligt då vi ändå söker regler för datalagring som är förenlig med EU:s krav samtidigt som den är användbar mot nätets värsta brottslingar.

Liberalerna


Fram till ungefär millennieskiftet var det en självklar rutin för teleoperatörer att registrera vilka samtal en abonnent ringde upp och hur långa samtalen var, eftersom detta låg till grund för fakturering. Motsvarande skedde även hos internetoperatörer. Lagringen av sådana mycket känsliga uppgifter var tidigare oreglerad och dessa kunde ligga kvar mycket länge i företagens register. Dessa så kallade trafikuppgifter är ofta av mycket stor betydelse i utredningen av brott.

Den tidigare lagstiftningen om datalagring innebar att företagen ålades att fortsätta spara sådana trafikuppgifter uppgifter en viss tid, och därefter radera dem. För att de brottsbekämpande myndigheterna skulle få tillgång till dem krävdes att de skulle komma till användning i en särskild brottsutredning.

Den svenska lagstiftningen reformerades för att bringas i samklang med ett EU-direktiv som i sin tur sedan underkändes av EU-domstolen. Frågan om hur den framtida svenska lagstiftningen ska se ut har analyserats av en statlig utredning som ännu inte har lett fram till något färdigt lagförslag.

Liberalerna anser att det är absolut grundläggande att den svenska lagstiftningen ska leva upp till högt ställda rättssäkerhetsgarantier. Den särskilde utredare som ledde utredningen ansåg sig ha kommit fram till en modell som fullt ut tillgodoser kraven i EKMR och likaså de villkor som EU-domstolen ställt upp. Utredningen har remissbehandlats, men analysen behöver fortsätta. Liberalerna kommer bara att stödja en ny lagstiftning om den fullt ut lever upp till de avgöranden på området som slagits fast av EU-domstolen samt Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Miljöpartiet


Miljöpartiet tycker att det är viktigt att den svenska lagstiftningen om datalagring är i linje med EU-rätten. EU-domstolen uttalade att generell datalagring inte är tillåtet med hänsyn till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Miljöpartiet vill att åklagare prövar utlämning av data och inte polisen själva.

Moderaterna


Det finns ett behov av tillgång till lagrade uppgifter om elektronisk kommunikation. Uppgifterna är nödvändiga för att utreda allvarlig brottslighet, men ska självklart hanteras med ett stort mått av respekt för enskildas personliga integritet.

Socialdemokraterna


Vi är för huvuddragen i utredningsförslaget. Den socialdemokratiska utgångspunkten är att Polisen ska ges de verktyg som är nödvändig för att bekämpa allvarlig brottslighet samtidigt som den personliga integriteten värnas.

Sverigedemokraterna


Emot.

Vänsterpartiet


Vänsterpartiet var emot datalagringsdirektivet och har drivit på för att det ska upphävas.

Rätten till respekt för privatlivet är en mänsklig rättighet och en förutsättning för demokrati. Övervakningen av vad människor gör på internet, via mobil och telefon, i butiker och på allmänna platser ökar dag för dag. Detsamma gäller privata företags och offentliga myndigheters insamling av personuppgifter och behandling av dessa. Aldrig tidigare har kunskapen om individers ageranden, tycke och smak kunnat kartläggas så noggrant som i dag. Olika myndigheters tillgång till signalspaning på enskilda har ökat genom lagar om tillgång till signalspaning och genom att datatrafik lagras, genom datalagringsdirektivet och FRA-lagen för att nämna några. Vänsterpartiet anser att det är läge att ta ett helhetsgrepp om integritetsskyddet i landet. Därför har vi tidigare motionerat om behovet av att inrätta en ny integritetsskyddsmyndighet. Vänsterpartiet har vid flertalet tillfällen i samband med lagstiftningsarbetet efterlyst bättre proportionalitetsbedömningar när ny integritetskränkande lagstiftning införts.  I dag delas ansvaret för skyddet av personuppgifter mellan flera myndigheter men vi anser att skyddet för den personliga integriteten skulle bli starkare och effektivare om tillsynen i större utsträckning samlades hos en myndighet.

Bahnhofpartiet


Vi är för en rättssäker brottsbekämpning. Vi vill därför stoppa datalagring av alla, om det inte finns misstankar om brott.

Bahnhofpartiet tror på ett öppet internet, där yttrandefrihet och integritet är ledord. Nu har staten lagt ett förslag som innebär att vi snart ska ha generell datalagring i Sverige. Det kan jämföras med statlig massövervakning där allas data ska sparas i 10 månader utan misstanke om brott. Vi anser att förslaget står i direkt strid med EU-domstolens domar om datalagring.

Bahnhofpartiet anser att datalagring och användning av datalagrade uppgifter kan vara nödvändiga för att bekämpa vissa typer av allvarlig brottslighet. Men om datalagring ska ske så måste den begränsas och omgärdas med regler om säkerhet och sekretess så att enskilda medborgare inte upplever att de ständigt övervakas och kontrolleras.

Bahnhofpartiet anser att tiden för datalagring bör begränsas till max 3 månader och att det ska vara möjligt att inhämta och lämna ut lagrade data endast om det finns ett domstolsbeslut som grundas på reglerna om hemliga tvångsmedel i 27 kap rättegångsbalken. 

Begränsningarna att inhämta och lämna ut lagrade data ska gälla oavsett om lagringen skett pga ett beslut om tvångslagring eller om det är uppgifter som en operatör lagrar av andra skäl. Reglerna om utlämning av lagade data bör dessutom samlas i rättegångsbalken och inte som nu finnas spridda i olika lagar.

3 Utlämning av känsliga persondata utan särskilda skäl

Kort bakgrund: Enligt nuvarande lagstiftning kan olika myndigheter, till exempel polisen, begära att operatörer lämnar ut uppgifter om abonnenter som vid ett visst tillfälle haft ett visst IP-nummer för att på sätt undersöka t tex vem som kan ha besökt en viss hemsida eller nyttjat en internettjänst.

Lagen gäller oavsett brottets natur och utan krav på att individerna vars uppgifter lämnas ut faktiskt är brottsmisstänkta, det räcker med en ”allmän misstanke om brott”.

Fråga: Vad har ni för åsikter om hantering av persondata, borde statliga tjänstemän få tillgång till operatörers kundregister utan att ha särskilda skäl för det (till exempel misstanke om grovt brott) och är personlig integritet något ni tar hänsyn till i sammanhanget?

Svar:

Centerpartiet


Ja, integritet och brottsbekämpning är två viktiga frågor som måste balanseras väl. De rättsvårdande myndigheternas behov av information måste motivera det intrång i integriteten som utlämnande av information kan innebära. Om så inte är fallet ska metoden inte användas.

Kristdemokraterna


Statliga tjänstemäns tillgång till persondata utifrån en ”allmän misstanke om brott” motiveras av att det kan användas i brottsbekämpning av allt från bedrägerier till pedofili. Att väga mot denna målsättning står den personliga integriteten.

Liberalerna


Ja, integritetshänsynen är viktiga. Lagen innebär att det ska finnas en brottsmisstanke, och utlämnandet ska ske till de brottsbekämpande myndigheter som hanterar det misstänkta brottet. Det tycker vi är en rimlig ordning. Till skillnad från t.ex. trafikdata, som ju är mycket känslig information, innebär en abonnemangsuppgift bara information om att ett visst teleabonnemang var knutet en viss person, eller att en viss IP-adress vid en viss tidpunkt var knuten till en viss abonnent. Även den informationen är förstås att betrakta som känslig, men inte alls så känslig som trafikdata (eller för den delen innehållet i kommunikationen, som ju är det allra känsligaste).

Miljöpartiet


Nej särskilda skäl måste finnas och tillgången måste prövas även när polisen tar del av data som ändå lagras av operatörerna inom ramen för gällande integritetslagstiftning. Den som hanterar persondata måste alltid ta hänsyn till integritet för den vars data det rör sig om. Polisen behöver i allt större utsträckning använda sig av data för att kunna ägna sig åt brottsbekämpning eftersom brottsligheten ofta sker på internet. För att det ska vara rättssäkert måste integritetsskyddet prioriteras.

Moderaterna


Reglerna måste följa Sveriges internationella åtaganden och vara förenliga med skyddet för den personliga integriteten, men bör givet det vara utformade så att de inte gör det onödigt svårt för brottsbekämpande myndigheter att få ut informationen. Det är viktigt att brott kan utredas på ett så effektivt sätt som möjligt.

Socialdemokraterna


Vi anser att nuvarande lagreglering är välavvägd. Givetvis måste integritetsintresset få väga tungt. I det informationssamhälle vi lever i måste dock polis och rättsväsendet ha adekvata verktyg för att bekämpa brottsligheten.

Sverigedemokraterna


En bra rättspolitik bygger på tydlighet och transparens, där ser vi vissa brister i rådande lagstiftning som möjliggör ett godtycklighet agerande. Nu har dock dataskyddsdirektivet nyligen trätt i kraft och vi avser därför avvakta och se vilka konsekvenserna blir för att därefter utvärdera situationen, men vi ställer oss inte främmande till att göra justeringar för att stärka den personliga integriteten.

Vänsterpartiet


Vi står bakom den nya Brottsdatalagen (som baseras på EU:s nya dataskyddsdirektiv) och den nya dataskyddslagen (som baseras på EU:s dataskyddsförordning) som reglerar behandlingen av personuppgifter. Syftet med den nya brottsdatalagen är både att skydda fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter och att säkerställa att behöriga myndigheter kan behandla och utbyta personuppgifter med varandra på ett ändamålsenligt sätt.

Bahnhofpartiet


Vi är för att domstolar prövar om myndigheter ska ha tillgång till känsliga abonnentuppgifter. Olika myndigheter ska inte utan granskning få tillgång till känsliga uppgifter.

Bahnhofpartiet värnar om sina kunders integritet och anser därmed att nuvarande ordning där myndighetspersoner kan begära ut integritetskänsliga uppgifter baserat på ett påstående om att uppgiften behövs i en brottsutredning är helt förkastlig ur integritetssynpunkt och är i strid med EU-rätten.

Bahnhofpartiet anser att de uppgifter som brukar kallas abonnentuppgifter kan vara betydelsefulla vid bekämpning av vissa allvarliga brott. Men sådana uppgifter är också känsliga ut integritetssynpunkt och därför bör utlämning av sådana uppgifter grundas på reglerna om hemliga tvångsmedel i 27 kap rättegångsbalken som kräver domstolsbeslut för utlämning. Den nuvarande regeln om utlämning av abonnentuppgifter i lagen om elektronisk kommunikation (LEK) bör följaktligen avskaffas.

Fler nyheter

Bahnhofs bokslutskommuniké 2023

År 2023 i sammanfattning Omsättning: 1877,4 Mkr (1731,0 Mkr) Resultat före avskrivningar (EBITDA): 327,8 Mkr (292,8 Mkr) Rörelseresultat (EBIT): 262,8 Mkr (227,6 Mkr) Resultat efter

Läs mer