Följande text är hämtad ur Bahnhofs kvartalsrapport Q3 2020.
VD har ordet
I dessa dagar måste jag förstås börja med von Richthofen. Och då tänker jag inte på den ”Röde baronen”, det tyska flygaresset från första världskriget, Manfred von Richthofen, utan istället på hans farbror geologen Ferdinand von Richthofen.
Ferdinand var den tyske vetenskapsman och kinafarare som under slutet av 1800-talet myntade begreppet ”sidenvägen”. Alltså den handelsväg som i närmare två tusen år knöt ihop Europa med Centralasien och delar av Kina.
Sidenvägen var egentligen ett slags modernt kommunikationsnätverk eftersom rutten i sin tur utgjordes av ett myller av olika redundanta vägar. Ett finmaskigt lapptäcke av karavanvägar med kamelberidna handelsmän som böljade fram genom Centralasien vidare till Europa, och som i sin tur drevs av olika folkslag som uigurer, kazaker, kirgiser och mongoler. Handelsvägarna skapade omätliga rikedomar och förutsättningar för blomstrande kulturer.
Idag kommer stora delar av den svenska nätinfrastrukturen från Kina. Jag tänker på hur de flesta operatörer byggt sina nät. Från konsumentsidan, till lokala telestationer och stadsnätsnoder, ända in till själva kärnnätet med de centrala knutpunkterna och det man kan kalla operatörernas hjärta, finns nu väldigt mycket plast och elektronik från Kina.
Det är möjligt att det, åtminstone för de centrala delarna, kan finnas stora säkerhetsrisker med allt detta. Säkerhetspolisen varnade i oktober för en fortsatt utrullning av mobilnätet 5G, med kinautrustning. Ett potentiellt säkerhetshot utöver själva avlyssningen, är att det helt enkelt går att släcka ner en mobiloperatör om landet uppfattas som mindre fogligt.
Den telekommyndighet som är känd för sin integritet och självständighet i denna och angränsade frågor, valde därefter att utlysa en ”Hatwa” mot kinesisk utrustning, bland annat av fabrikat Huawei.
Jag har personligen blivit varnad för att skapa onödiga mediadrev och turbulens kring det kinesiska bolaget Huawei. En väsentlig del av den svenska digitala infrastrukturen vilar ju på ett slags sentida ”sidenväg”. Och det finns intressen som är obenägna att kasta dessa miljardinvesteringar i soptunnan.
Jag vill då säga att jag inte har några illusioner. Kina är en totalitär diktatur som på många sätt manifesterar en auktoritär övervakningsstat, i flera avseenden ljusår före Orwells allra värsta mardrömmar.
Det är också en stat som förföljer oliktänkande och hela folkgrupper. Jag sympatiserar också med de dissidenter i Hongkong som nu kämpar för att behålla frihet och demokrati.
I november 2019 medverkade jag tillsammans med SVT:s ”Uppdrag granskning” till inspelningar med dold kamera, som avslöjade att Huawei i praktiken är en förlängning till den kinesiska staten, och ett företag som i allt väsentligt delar diktaturens värderingar.
Bahnhof har i relation till alla andra operatörer förhållandevis lite utrustning från Kina. Vi säljer sedan länge istället konsumentutrustning (routrar) från det svenska bolaget Tilgin och även av andra fabrikat. Men i en globaliserad värld kommer dock mycket plast från Kina.
Vi har också en del utrustning från Huawei. Det handlar dels om viss ändutrustning i accessnätet längre ut, som till exempel switchar (som alltså inte sitter i det centrala delarna, och heller inte innehåller samma logik).
Det handlar också om ett restlager med ett antal tidigare inköpta konsumentroutrar med optik för fiber, vilka vi nu också rear ut till främst villaägare och bostadsrätter (för övrigt till ett kanonpris!).
Inte i någon del har Bahnhof utrustning i det centrala delarna av vår infrastruktur som kommer från Huawei. Säkerhetsmässigt bör man oavsett tillverkare som enskild användare alltid betrakta internet som osäkert, och därför bör man vid behov kryptera eller på annat sätt säkra sin kommunikation.
Men för mig är frågan politisk och inte bara teknisk. Kan man lita på att inte bli indragen i handelskrig? Kan man lita på att den kinesiska staten alltid kommer att behålla sitt sinne för humor, och uppskatta skämt om dess mysiga ledare? Kan man vara säker på att våra myndigheter inte utlyser nya ”Hatwa” mot annan infrastruktur än bara osäker 5G.
Bahnhof lägger därför inte alla ägg i samma korg. Vi bygger vår infrastruktur och alla våra tjänster för att vara oberoende, både ur tekniskt och marknadsmässigt perspektiv. Vi har olika tillverkare och vi driver samtliga tjänster med ett extremt säkerhetstänkande, som värnar vår förmåga att alltid erbjuda säkra moln- och kommunikationstjänster.
Mjukvarumässigt satsar vi överallt där det går på standarder med öppen källkod, vars filosofi på det sättet ger maximalt skydd mot säkerhetshål. Öppen källkod som används av många blir lättare flockimmun mot virusangrepp och säkerhetshål. Alla våra tjänster drivs slutligen fysiskt i Bahnhofs datacenter i Sverige.
Här finns också en global affärsidé, särskilt för ett bolag som Bahnhof som valt att profilera sig i frågor som gäller datasäkerhet även ur ett politiskt perspektiv. Den digitala sidenväg som kallas internet måste stå för frihet, demokrati och rätten till en privat fredad sfär. Internet skapar välstånd genom att bygga på öppenhet, transparens och en fredad och fri kommunikation som inte oavsiktligt hamnar i fel händer.
Nu pågår arbetet med att rulla ut Bahnhofs nya molntjänster. Vi har redan genomfört investeringar i teknikplattformar, och det finns ett antal tjänster som är färdiga, och som också säljs till slutkunder. Men själva lanseringen på lite bredare front är försenad jämfört med vad jag tidigare hoppades på.
Det som tagit längre tid än väntat, kanske till följd av corona, är själva den marknadsmässiga paketeringen och försäljningsplattformar för online-beställningar, som i sin tur ska knytas ihop med ett skalbart system för backend och ekonomi.
Det ekonomiska resultatet för det tredje kvartalet är starkt. Mitt under pandemin lyckas Bahnhof leverera ytterligare ett bra resultat för både lönsamhet och omsättning, även om det finns förutsättningar till ytterligare förbättringar.
På den traditionella nätsidan finns till exempel en del underliggande marginaleffekter, som fullt ut kommer att förbättra rörelseresultatet först under det fjärde kvartalet.
På privatsidan växer vi med drygt 12 000 kunder netto på ett kvartal, vilket är den bästa siffran på många år. I jämförelse med konkurrenter köper vi oss heller inte till tillväxt, varken genom förvärv av kundstockar eller med lockpriser som efter några månader chockhöjs.
Ett kvitto på att Bahnhof har ett högre kundförtroende än våra konkurrenter är att Svenskt Kvalitetsindex i oktober, och för andra året i rad, utnämnde Bahnhof till Sveriges bästa internetoperatör. Vi förbättrar dessutom vår förstaplacering jämfört med i fjol.
Jag noterar dessutom att vår konkurrent Comhem, som vilar tungt på koaxialkabel (ursprungligen byggt för kabel-tv), kommer sist i Svenskt Kvalitetsindex mätning. Jag tror att bakgrunden till det låga betyget just stavas koaxialkabel.
Även om man försöker skrämma upp äldre kablar till högre hastighet (med till exempel tekniken ”docsis”) så blir det inte symmetrisk datatrafik. De här asynkrona näten från förra seklet är från början byggda för att ta emot media, men inte att skicka stor datatrafik. Det senare behövs för att till exempel kunna jobba på distans med videomöten.
Är det någon som är trött på videomöten? Det är kanske en konstig fråga från oss som själva säljer distanslösningar och system för digitala möten – men i vårt fall förstås inte via koaxialkabel, utan alltid via blixtsnabba fiberförbindelser. Men det finns en värld som är roligare, utanför den digitala arbetsplatsen.
De bästa idéerna uppstår helt spontant i korridoren, på lunchen, i fikarummet, eller bara när usla skämt kastas mellan bordsgrannar på ett kontor. När pandemin tyvärr nu åter ser ut att ta fart, kommer vi därför att göra allt för att under betryggande former skapa största möjliga utrymme även för fysiska möten. Kreativitet, tempo och nerv helt enkelt är svåra att planera in i videomöten.
Om Sverige ska ta täten även i framtiden krävs det därför mer av innovativt tänkande och en dos djävlar anamma, och något mindre av färdigpaketerade konsumentlösningar som kommer i plast från övervakningsstaterna USA eller Kina.
Den 9 november 2020
Bahnhof HQ, Sveavägen 41
Jon Karlung, verkställande direktör
