EU-domstolen meddelade med en dom i mars att användning av datalagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter i brottsutredande syfte endast är tillåten vid bekämpning av allvarlig brottslighet eller allvarliga hot mot allmän säkerhet. Att använda denna typ av datalagring för att utreda brottslighet som inte är grov, som exempelvis stöld eller fildelning, är alltså otillåtet. Det är helt enkelt en oproportionerlig åtgärd som leder till alltför stora integritetsintrång.
Dessutom fastslogs att åklagare inte kan betraktas som en oberoende part, och därför inte får besluta om brottsbekämpande myndigheters åtkomst till lagrade data. Detta beslut måste fattas av en domstol eller annan opartisk myndighet som inte är inblandad i den aktuella brottsutredningen och som tar alla parters intressen, som rätten till privatliv, i beaktande. Först efter ett domstolsbeslut fritt från all yttre påverkan får brottsbekämpande myndigheter ta del av datan.
Utöver detta påminde domstolen återigen om att EU-direktivet om integritet och elektronisk kommunikation förbjuder lagstiftning som tvingar leverantörer av kommunikationstjänster att generellt och odifferentierat lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter i förebyggande syfte.
Vad betyder då det här? Jo, att Sveriges generella insamling av trafik- och lokaliseringsdata bryter mot tvingande EU-direktiv som förbjuder just detta. Idag tvingas nämligen svenska operatörer lagra både abonnent- och lokaliseringsuppgifter brett och på generell basis, vilket går stick i stäv med EU:s regelverk. När du läser detta lagras alltså information om dig, utan domstolsbeslut och oavsett om du är brottsmisstänkt eller ej. Vi ställer oss frågan – när ska justitieminister Morgan Johansson börja följa lagen?
