Med anledning av dagens publicering av en ”annons” från Folkrepubliken Kinas särskilda administrativa region Hongkong i DN, vill vi ödmjukt tacka både DN och Folkrepubliken Kinas särskilda administrativa region Hongkong för påminnelsen om det finns länder som inte litar på sitt folk eller demokrati. Länder som fängslar journalister, tystar meningsmotståndare och censurerar omvärlden. Länder som övervakar sina medborgare både digitalt och med kameror på gatorna. Länder som inte är som Sverige, eller?
Den 1 oktober återinförs Datalagringsdirektivet efter att den fick nedslag av EU-domstolen december 2016 i den så kallade ”Tele2-domen”. Den lag som nu återinförs är i princip densamma som tidigare, och den innebär att allt vi gör via telefon, mobil och internet ska registreras och datalagras – utan att det finns misstanke om brott. Det kallas för generell datalagring.
Det är inte länge sen då tonen i tidningar och media var hård mot detta, det skulle inte få förekomma bevakning av vanliga enskilda privatpersoner så länge man inte var misstänkt för brott– för så fungerar inte en demokratisk rättsstat där folket är makten. I FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter står det att alla har rätt till ett privatliv, men innebörden av detta urholkas och förminskas i rasande takt. Och nu inför alltså den svenska staten generell datalagring samtidig som de talar om förbud för näthat, förbud mot alternativ media, förbud mot vissa politiska sammankomster.
Bahnhofs VD Jon Karlung har sagt det förut och han säger det igen:
– Vi kommer göra vad vi kan för att bygga bort alla möjligheter till generell övervakning med tekniska medel. Det finns en arsenal av åtgärder som vi kan göra och som även enskilda privatpersoner kan göra. Vi är för ett fritt, öppet nät och står upp för rätten till privat kommunikation utan att utsättas för godtycklig övervakning.
Bahnhof är inte motståndare till datalagring i syfte att bekämpa brott, men vi anser att det ska ske på ett rättssäkert sätt. Vi anser att datalagring, övervakning och tillgång till känsliga personuppgifter ska begränsas av strikta proportionalitetskrav som bland annat innebär att det måste finnas misstanke om grov brottslighet, och att en domstol ska besluta om tillgången till uppgifter i varje enskilt fall.
