Frågan om datalagring engagerar många, men ämnet är invecklat med mycket detaljer som kan vara svåra att hålla reda på och i debatten har det florerat såväl missförstånd och överdrifter som rena lögner.
Bahnhof har tagit tydlig ställning emot lagstadgade, generella datalagringskrav, medan regeringen arbetar för att tvärtom utöka lagringskraven. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) har på grund av detta gått till personlig attack mot Bahnhofs VD Jon Karlung, bland annat på Twitter:
Karlung, ditt bolag vill inte hjälpa polisen att klara upp bl a mycket grova barnpornografibrott. Är du stolt över det? (Morgan Johansson, Twitter, 14 oktober 2017)
Även inrikesminister Mikael Damberg (S) har kritiserat Bahnhof med liknande argument som sin kollega Morgan Johansson. När Jon Karlung nämnde att Bahnhof tänker överklaga regeringens datalagringslagförslag som offentliggjordes nu i april kommenterade Damberg:
Antingen skyddar man kriminella eller så deltar man i uppslutningen mot organiserad brottslighet. Det är provocerande om Bahnhof gör till sin affärsmodell att skydda de som begår barnpornografibrott eller organiserad brottslighet. (Mikael Damberg, uttalande till TT, 4 april 2019)
Nyligen publicerades en artikel där Moderaternas Ulf Kristersson och Tomas Tobé diskuterar det nya datalagringsförslaget, och använder precis samma påståenden och anklagelser som sina röda konkurrenter.
Tomas Tobé var tidigare rättspolitisk talesperson för partiet, nu är han aktuell för Europaparlementet. Han är starkt kritisk till de teleoperatörer som gömmer sig bakom integritetsargumentet för att slippa spara och lämna ut uppgifter till polisen.
– Vi vill vara mycket tuffare mot bolagen. Teleoperatörerna som inte lämnar ut uppgifter redan idag borde skämmas. De borde förklara varför de i förlängningen väljer att skydda pedofiler som utsätter människor för fruktansvärda brott. (ur: M-toppen anklagar telebolag för skyddande av pedofiler: ”De borde skämmas”, DT 29 maj 2019)
Socialdemokraterna och nu även Moderaterna vill med hjälp av denna retorik (och utökad datalagring) ta ett krafttag mot kriminell verksamhet på nätet. Problemet med deras kamp är att de driver den utan hänsyn till varken personlig integritet, EU-rätten eller sanningen. Nu vill vi därför en gång för alla reda ut begreppen och tydliggöra vår syn på brottsbekämpning och vår hållning i datalagringsfrågan.
Bahnhofs svar: ”Vill ha en rättssäker brottsbekämpning”
I politikernas uttalanden döljer sig tre huvudsakliga påståenden som vi bemöter i tur och ordning.
”Bahnhof vill inte lämna ut uppgifter till polisen/hjälpa polisen lösa brott”
Bahnhof har engagerat sig i personlig integritet och rätten till ett privatliv på nätet sedan bolaget bildades 1994. De senaste åren har vi bland annat stridit mot upphovsrättsfirmor och censur, och kritiserat polisens brottsbekämpningsmetoder som drabbar många oskyldiga i jakten på någon enstaka som är skyldig. Regeringens förslag innebär i praktiken att man misstänkliggör och massövervakar hela befolkningen som potentiella brottslingar – en lösning som enligt oss hör hemma i dystopin. Vi tror istället på en rättssäker brottsbekämpning med riktade insatser mot specifika misstänkta brottslingar och misstänkta brott. Vi lämnar gärna ut data till polisen och ställer upp på riktad datalagring – om det finns misstanke om allvarligt brott.
”Bahnhof gör fel som protesterar mot regeringens lagförslag”
Datalagringsfrågan har varit högaktuell i flera år, men ännu har regeringen inte lyckats formulera en svensk datalagringslagstiftning som även följer EUs gemensamma lagar och regler. Diskrepansen mellan EU-direktivet och Sveriges lokala implementering har varit så stor att det har uppstått tvister mellan sådana som uppdaterat verksamheten enligt EUs nya bestämmelser, och sådana som fortsatt följa de gamla lagarna. 2014 hamnade en sådan tvist mellan Post- och telestyrelsen och Tele2 i Europadomstolen. I sitt beslut ogiltigförklarade EU-domstolen vår svenska datalagringslagstiftning med hänvisning till att den stred mot EU-rätten,utgjorde ett allvarligt inbrott i privatlivet och inte hörde hemma i ett demokratiskt samhälle.
”Antingen hjälper man polisen eller så skyddar man kriminella”
Det är förstås inte så enkelt som att antingen hjälpa polisen eller att skydda kriminella/pedofiler. Datalagringslagstiftningen reglerar skyldigheten för internetoperatörer och andra kommunikationstjänsteleverantörer att spara vissa typer av uppgifter om sina kunder under viss tid, och vem som ska kunna få tillgång till dessa uppgifter och under vilka omständigheter. Det är en balansgång där datalagringens konkreta nytta (till exempel bekämpning av olika typer av brottslighet) vägs mot datalagringens konsekvenser för samhället och människorna vilkas information lagras. Data som lagras om internetabonnenter kan läsas av som tidsloggar med detaljer om var en individ har befunnit sig, vem individen har pratat med och vilka hemsidor individen har besökt. Ju längre informationen sparas, desto mer intim blir bilden av abonnenten och dennes beteendemönster. I brottsutredningssammanhang kan lagrad data fungera som ett effektivt verktyg för att bevisa och bekämpa brott, men i fel händer kan de känsliga personuppgifterna enkelt förvandlas till ett vapen med potentiellt förödande konsekvenser för individerna som uppgifterna tillhör. Att lagra data om människor är alltså inte bara en fråga om huruvida polisen ska ha bevismaterial att lösa brott med eller inte, för lagringen i sig utgör en annan samhällsfara som utsätter individer för betydande säkerhetsrisker. Avvägningen mellan nytta och risk begränsar vilken hjälp vi kan ge till polisen. Men vår avsikt är inte att skydda pedofiler eller andra kriminella, utan att skydda den stora majoriteten som inte har begått några brott.
Presskontakt: Jon Karlung 076 111 01 60
