I två år har Bahnhof samlat ansökningar och domar i upphovsrättsmål där filmbolag kräver tillgång till operatörers kunduppgifter på utpressningskollen.se. Målen handläggs av Patent- och marknadsdomstolarna som omfattas av samma förhållningsregler som Sveriges övriga domstolar.
Med respekt för varje individ och genom ett objektivt och opartiskt synsätt strävar domstolarna efter att uppnå målet för det svenska rättsväsendet – den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. står det på Sveriges Domstolars hemsida.
Men återspeglas detta i verkligheten? På utpressningskollen.se finns 76 mål, varav 9 fortfarande pågår, 10 avskrivits och 57 stycken har avgjorts till filmbolagens fördel. 57 av 76 mål gynnar alltså den ena parten, en asymmetri som inte signalerar opartiskhet. I 76 mål figurerar cirka 30 olika medarbetare från Patent- och marknadsdomstolarna, varav hälften har en beslutsfattarroll (rådman, tingsfiskal eller chefsrådman). Bahnhof har nu granskat domstolens enskilda beslutsfattare för att bättre förstå beslutsorganet som helhet.
Fem domare vars opartiskhet kan ifrågasättas
Nätverkskarta över Patent- och marknadsdomstolens beslutsfattare och deras förbindelser.
I beslutsfattarskaran sticker vissa ut som extra intressanta. En av domarna, vi kan kalla hen för Domare 1, har avgjort 12 mål, varav 2 avskrivits och de övriga 10 dömts till filmbolagens fördel. Domarens privata engagemang kompletterar bilden, Domare 1 har tydligen skrivit flera artiklar i tidsskriften NIR – Nordiskt Immateriellt Rättsskydd som i huvudsak drivs av Svenska Föreningen för Upphovsrätt (SFU). SFU är en medlemsfinansierad intresseförening för upphovsrätt som publicerar artiklar, delar ut stipendier, arrangerar symposier, m.m. På sin hemsida har de ett offentligt kalendarium där Domare 1 förekommer med jämna mellanrum. Föreningen finansieras bland annat av Sveriges Television AB, Filmproducenternas Rättsförening, BMG Chrysalis Scandinavia och Fackförbundet för scen och media. Domare 1 är alltså aktivt engagerad i en upphovsrättsförening sponsrad av film- och mediabranschen, samtidigt som hen dömer i upphovsrättsmål där filmbolag utgör den ena parten.
Fler än Domare 1 är anknutna till SFU, det går även att hitta en Domare 2 som har deltagit som föreläsare vid föreningens sammankomster och en Domare 3 som har bidragit med en artikel i NIR. Bland beslutsfattarna finns även Domare 4 som har arbetat för en byrå som delvis ägs av en styrelsemedlem i SFU som dessutom har företrätt mediabolag i ett särskilt högprofilerat upphovsrättsmål.
Sist men inte minst har vi Domare 5 som har avgjort 10 av våra insamlade mål, alla till filmbolagens fördel förutom 1 som avskrivits. Domare 5 har ifrågasatts tidigare och till och med anklagats för jäv i samband med ett högprofilmål. Jävsanklagelserna grundar sig bland annat i domarens medlemskap i SFU och SFIR – Svenska Föreningen för Immaterialrätt, vars medlemsbas omfattar flera andra centrala figurer i upphovsrättssammanhang som precis som Domare 5 står på mediebolagens sida. Domare 5 blev inte dömd för jäv, men oavsett domstolens beslut har PMD en domare som såväl idémässigt som relationsmässigt knyter an till en särskild part, som även har ekonomisk relevans eftersom domaren deltar i föreningssammanhang som parten betalar. Domaren har alltså både parter och intressenter i sitt personliga nätverk, ett privat engagemang i ämnet och en ekonomisk anknytning till den ena parten, tre faktorer som alla ingår i typiska definitioner av jäv och som tillsammans borde få de flesta att ifrågasätta domarens opartiskhet.
Domare 5 och de tidigare nämnda fyra domarkollegorna har alla anknytningar som oundvikligen placerar dem på den ena partens sida i målen som de beslutar i, ett oneutralt utgångsläge med dåliga förutsättningar att generera ett objektivt och opartiskt resultat.
Jäv, konspiration eller ren slump?
I ljuset av Patent- och marknadsdomstolens sannolika allians med upphovsrättshavarna förefaller domstolsmålen nästan vara avgjorda på förhand – alltid med segrande filmbolag. Men även om utfallet inte är förutbestämt uppvisar målen i alla fall helt säkert symptom på bristande individuell uppmärksamhet. Domstolen bemödar sig aldrig att kontrollera filmbolagens enda framlagda bevis, beslutsdokumenten innehåller åtskilliga slarvfel av olika svårighetsgrad och samma standardtexter återanvänds i flera olika mål. Sammantaget går det att konstatera att Patent- och marknadsdomstolarna snarast verkar motstrida det svenska rättsväsendets mål. Beslutsdokumenten uppvisar en avsaknad av omsorg och kontroll, något som enkelt kan utnyttjas av aktörer med tveksam agenda. Misstanken förstärks av de rena siffrorna som tydligt visar hur den ena parten nästan alltid gynnas. Om det beror på jäv, fusk, partiskhet, mutor, politisk övertygelse, konspiration eller ren slump vet vi inte säkert, men eftersom processen har genererat pengar åt filmbolag samtidigt som svenska medborgare berövats på sin personliga integritet, rättstrygghet och rättssäkerhet går det att ana vilka krafter som drivit utvecklingen.
