Häromdagen fick vi ett mejl från Reklamombudsmannen, som vi har haft en del kontakt med på sistone i samband med deras utredning och sedermera fällning av vår memeanvändning i ett inlägg på Facebook tidigare i år. Men det här mejlet handlade inte om vårt meme, utan innehöll en inbjudan till ett möte. Bahnhofs kommunikationschef, Anya Alenberg, svarar RO så här.
Hej, ditt syfte till möte är aningens otydligt men jag anar att ditt mål med mötet är att be oss att frivilligt finansiera er stiftelse på en årlig summa mellan 10 000 kr och 70 000 kr. Och att ni därefter erbjuder oss “årlig utbildning i marknadsetiska frågor samt copy advice om specifika kampanjer.”*
Jag kan å min sida vara väldigt tydlig mot dig – det kommer inte att hända.
Jag anser att er stiftelse har tappat all kredibilitet och saknar en modern och jämställd syn på både kön och marknadsföring utifrån dagens samhälle. Ni saknar verklighetsförankring hos de yngre generationerna och ni har förvandlats till en stiftelse för puritaner som agerar sedlighetspolis tillsammans med hetsande #-grupper.
Era anhängare förordar just drevande och anmälningar till RO för att bedriva sin moraliserande sedlighetslära och sprida den till fler. En lära som går ut på att kvinnor är ständiga objekt och ständiga offer utan möjlighet till förändring.
Detta är ingenting som varken jag som individ eller Bahnhof som företag kan eller vill stå bakom. Vi tror på individen och möjligheter till personlig utveckling. En jämställd arbetsplats räknas inte utifrån kön. Den räknas utifrån respekt och tillit till varandra. När man känner sig sedd och trygg kan man skämta om allt på ett öppet sätt. Bahnhof befinner sig där, vi har högt i tak och en enorm bredd inom personligheter – från ultraintroverta till extremextroverta. Vi är en salig blandning av människor, några av våra anställda hade inte ens fått komma på intervju på ett annat företag då de troligen knappt vågat sig ut genom dörren eller för att de är alldeles för snackiga. Men vi ser individen och kompetensen först, och att personen har en stor portion respekt. För extroverta och introverta (och alla däremellan) kommer alltid att krocka, därför krävs det en hög nivå av tolerans och acceptans av varandra som individer. Detta är en förutsättning för att kunna jobba på Bahnhof – alla jobbar tillsammans trots våra egenheter och olikheter. Ingen här är stöpt i samma form, ingen här bär samma storlek – för den storleken passar ingen.
Jag har på olika sätt arbetat med kommunikation, PR och marknadsföring i snart 20 år och är välbekant med RO och ert syfte. Det är i grunden ett bra syfte och ett bra sätt att hålla reklambranschen inom vissa ramar, och att det finns möjlighet för allmänheten att vända sig till någon när de upplever att det finns marknadsföring som är kränkande. Men jag känner inte igen RO längre. Ingen som helst kvalitetskontroll av anmälningarna, inget resonerande kring ett inlägg i “eget forum” vs traditionell annonsering, ingen insikt i hur dagens flöden på internet fungerar, ingen insikt i humor och memes och en övertolkning delux utifrån ett genusperspektiv. Jag anser utifrån detta att er stiftelse har tappat all kredibilitet och saknar en modern och jämställd syn på både kön och marknadsföring utifrån dagens samhälle.
Lika frivilligt som det är att finansiera er stiftelse, lika frivilligt är det att inte göra det. Vi väljer av egen fri vilja att inte göra det.
Vänliga hälsningar,
Anya Alenberg, 076-111 01 03, kommunikationschef Bahnhof
med magisterexamen inom svenska, historia och litteraturvetenskap med genusinriktning, Södertörns högskola
*Källa: reklamombudsmannen.org
