Nyheter

Bahnhofs öppna brev till Expressen: faktafel och rena lögner i er ledartext om datalagring

Expressens redaktion har i en ”osignerad ledartext” kommenterat S/MP-regeringens lagrådsremiss om datalagring vid brottsbekämpning och manat Bahnhof att ”ta sitt ansvar” i datalagringsfrågan. Bahnhof har anmält text och faktafel till chefredaktör Thomas Mattsson på Expressen. Texten bygger på en serie av argument som Bahnhofs bolagsjurist Wilhelm Dahlborn kommenterar och bemöter i tur och ordning.

Citat från ledartexten markeras med fet stil, Wilhelm Dahlborns kommentarer i enkel, oformaterad stil.

Domen från 2016 kan inte ha kommit som en överraskning. Det faktum att de svenska reglerna om datalagring skulle förklaras stå i strid med EUs stadga var en helt naturlig följd av EU-domstolens dom från 2014. Det är först den borgerliga regeringens fel och därefter S-regeringens fel att Sverige ännu inte har anpassat sin lagstiftning till EU-rättens krav. Liksom polisens envisa hållning att avvisa allt som liknar riktad lagring. All grov brottslighet och alla terrordåd som kunde ha stoppats med rätt lagstiftning under den här tiden är egentligen dessa regeringars och polisens eget fel.

Expressen: I väntan på en ny lag har datalagringen varit frivillig för teleoperatörerna.
Wilhelm Dahlborn: Vadå frivillig? Alla operatörer har en skyldighet enligt ePrivacy-direktivet och LEK att radera uppgifter som de inte längre behöver. Om en operatör skulle spara uppgifter för att tillgodose andra behov bryter man både mot svensk lag och EU-rätten. Polisens behov är underordnat svensk lag och EU-rätten.

E: Ibland har de obstruerat och vägrat lämna ut uppgifter; i andra fall har uppgifterna lämnats ut på ett sätt som har genererat tidsödande merarbete.
WD: Hur kan man “obstruera och vägra” något som är frivilligt? Det här verkar vara polisens egna uppgifter som Expressen okritiskt vidarebefordrar. Man frågar sig om det går att köpa ledarutrymme i Expressen.

E: På andra håll i Europa har problemet lösts för länge sedan.
WD: Jaså, vilka länder då? Och hur har “problemet lösts”? EU-domstolens domar gäller förstås alla medlemsländer. I Tyskland klubbades en ny lag 2017 och fick genast mothugg i EU-domstol. Det senaste jag har sett är att det är samma läge där nu som det är i Sverige. Många länder har enbart struntat i EU-domstolens dom och behållit sina gamla regler. Är det det som menas när man säger att “problemet lösts”? Vidare, om det nu vore så att alla andra länder hade “löst problemet” genom nya datalagringsregler och Sverige vore den fula ankungen så borde det rimligen ha nämnts i lagrådsremissen. Vad som gäller i andra länder förbigås istället med total tystnad. Den enda referensen till andra länders regler finns i remissens bilaga 4 som är en sammanfattning av Heuman-utredningen (SOU 2017:75). Där står“Flera länder har påbörjat analyser av Tele2-domen. I betänkandet redovisas gällande rätt och förändringsarbetet i Danmark, Finland, Tyskland, Belgien, Österrike och Portugal. Värt att notera är att översynerna ännu inte lett till lagstiftning i något land“.Mot denna bakgrund framstår Expressens uttalande om vad som gäller i andra länder som en renoch skär lögn.

E: Det är bara i Sverige som polisen och säkerhetstjänsten fortsätter att famla i blindo. Det har dessutom ställt till det för Säpo i samarbetet med andra länder, eftersom Sverige inte längre kan bidra med information på samma sätt som tidigare.
WD: Om polisen och Säpo famlar i blindo beror det på den egna inkompetensen, inte på att man inte får använda verktyg i strid med EUs rättighetsstadga. Och det här med att man inte “kan bidra med information”, vad är det för något? Är det där skon klämmer, att det man egentligen är ute efter är att nyttja lagrade uppgifter som en slags handelsvara i utbyte mot annan information? Utbyte med vem i så fall, och vad är det man får i utbyte? Och framför allt, vad är det för lagar och bestämmelser som reglerar det här utbytet

E: Förslaget kommer inte bara för sent; det är dessutom otillräckligt. 
WD: Det är inte Bahnhofs fel att förslaget kommer sent. Om man hade tillsatt en utredning om riktad lagring under 2014 då EU-domstolens första dom föll så hade antagligen en rad brott kunnat klaras upp som nu förblivit ouppklarade.

E: Säpo varnar för allvarliga konsekvenser av den otillräckliga lagringen. Redan tidigare rörde det sig om en ”minimilista”. Nu kommer exempelvis lokaliseringsuppgifter bara att lagras i två månader. 
WD: I den tyska lagen, som nu är “satt på vänt” efter ett domstolsbeslut, var lagringstiden 10 veckor. Varför skulle två månader vara för kort? Varför ska polisens och Säpos ineffektivitet och senfärdighet bestämma tidsgränserna för lagring? Mycket av den här klagosången ackompanjeras av krokodiltårar. I själva verket får de som de vill, men att framstå som nöjda är förstås helt uteslutet. Då har de ju inget att skylla på nästa gång det går snett.

E: 1) Det måste röra sig om grov brottslighet. 2) Det kommer att krävas tillstånd av en åklagare för att få tillgång till uppgifter. 3) Det är inte innehållet i samtalet, sms:et eller mejlet som sparas. 4) Det finns en skyldighet att informera berörda personer om att uppgifter har inhämtats.
WD: 1), 2) och 4) gäller inte för inhämtning av abonnentuppgifter. När det gäller 3) så är det knappast någon restriktion. Metadata är i de flesta fall betydligt bättre och tillförlitligare ur underrättelse och spaningssynpunkt. EU-domstolen har dessutom inte funnit att de här “restriktionerna” är tillräckliga. Själva lagringen i sig utgör en fara eftersom lagrade uppgifter alltid kan missbrukas av de som väljer att bryta mot reglerna eller riskera att genom intrång eller på annat sätt hamna i fel händer och utnyttjas för brottsliga ändamål.

E: Självfallet hotar denna lag integriteten hos dem som har begått exempelvis terrorbrott eller barnpornografibrott. Det är ju själva poängen – att de inte fritt ska kunna dölja sin brottslighet.
WD: Den som inte har något att dölja har inte heller något att riskera. Så kan man motivera varje form av övervakning och t.o.m. tortyr, och så sker vanligen också i allehanda stater som saknar ett demokratiskt styrelseskick. Det är inte det saken gäller. EU-domstolens dom och EUs stadga utgår ifrån historiska erfarenheter om att polisen och Säpo inte är några särskilt goda människor utan – liksom alla organisationer – är benägna att missbruka sin makt om de får för mycket av den varan. Det är därför makten måste begränsas även om det sker till priset av att enstaka brott inte går att förhindra eller beivra. Ett samhälle där brottsbekämpning alltid har prioritet framför allt annat är detsamma som en polisstat.

E: Teleoperatörer som Bahnhof och Tele2 måste ta sitt ansvar.
WD: Fel, det är Expressen som ska ta sitt ansvar och inte sälja ut ledarutrymme till antidemokratisk och dessutom lögnaktig propaganda. Om den här blaskan kallar sig liberal så är det en fet spottloska i ansiktet på alla som anser sig vara liberaler.


Wilhelm Dahlborn
Bolagsjurist, Bahnhof AB

Fler nyheter